Nu får jag vara riktigt orolig. Ronja ska till veterinär den 29 maj. Ingen tid tidigare. Veterinären tröstade (?) mig och sa att har cancern spridit sig så har den redan gjort det.... djursjukhuset hade ingen tidigare tid heller. Så det är bara att vänta. Min bästa vän. Hoppas..... hoppas att knölarna är ofarliga. Hon är helt som vanligt - inga tecken på att något skulle vara fel... men...
Efter värmechocken förra veckan kom det bakslag. Snöyra igår morse. Kall blåst. Svinkallt. Idag varmt i solen. Bättre ska det bli på lördag.
Ungefär då djursjukhuset skulle ringa tillbaka till mig så ringde ett 08-nr. Svarade och det var musik och jag tryckte av. Efteråt har min telefon plingat oavbrutet, varningar om allt möjligt och två tryggare meddelandet från Avast resp AVG "Din enhet är säker"- vete katten....Hur rensar man en telefon? I morgon ska jag se om jag hittar någon expert - det går inte googla runt - blir knasig på kuppen.... Numret kollade jag på Hitta och det angavs som försäljning. Då sådana ringer kommer texten "Förmodligen skräp" upp för det mesta. Men icke nu.
Nu kanske jag ska leta nåt att äta. Det är riktigt tråkigt att äta ensam ska ni veta. Speciellt då det är helger.
Tänker varje sommar att jag ska grilla - nä, varför skulle jag böka med det. Saknar den där doften...så längesen...
Skulle ju ha grillat korv med fotoklubben - blev inget - det blåste så hemskt, vi kunde ha eldat upp gamla byggnader vid hembygdsgården...
Varför sitter jag här och tycker synd om mig själv! Det är många som har det mycket, mycket sämre. Ja nu tänker jag på dem och tar mig samman.
Ha det gott - och var rädd om varandra.
4 kommentarer:
Man får tycka synd om sig själv, för nu har du det jobbigt. Att inte veta vad som felas din bästa vän Ronja räcker gott och väl till. Hoppas att det bara är "vanliga fettknölar", sådana fick min ena hund, Herbert, när han blev äldre.
Sänder en kram över havet! Hoppas att allt ordnar sig på bästa sätt!
Tack snälla, kram tillbaka.
Anar känslan. Det är så hemskt när man inte vet vad som fattas ens djur - eller det kanske du gör - och då är det ju ännu värre. Harry har tacklat av så mycket de senaste månaderna. Han, som ätit så punktligt, äter aldrig på morgnarna längre, utan väntar tills middagstid. Och mest sover han. Det händer att jag får sån ångest bara vid tanken på vad som väntar, för det vet man ju .., att förr eller senare.
Hoppas att det ordnar sig för Ronja.
Kram på dig!
Tack Elisabet!
Ronja är precis sig lik, pigg och äter och allt verkar bra. Är 11 år. Hon har ju fettknöl på sidan men nu är det juverknölar - ja, det är bara att hoppas, det är att ta allt då det kommer... men det tar på...Ja, förr eller senare.
Kram
Skicka en kommentar