I morse då jag hängde över kaffet och sudokun kände jag mig iakttagen. Sådana gånger vet man direkt vem som ser på en. Det var inte svårt. Det var bara en figur där utanför fönstret. Satt där stilla på fågelhusets tak och stirrade mot mig. Anklagande. Med de små "armarna" eller tassar eller säger man ben? Ja dem hade han över sin - i mitt tycke - runda mage - i hans tycke var det en alldeles tom mage. Och vad värre var det fanns inte ett enda fågelfrö! Tyckte han. Vi var lite oense om den saken.
Ordningen återställd och det såg ut som på bilden lite senare på morgonen.
















