Kan jag komma mer in i skogen? Så klart. I morse blev det en myggig promenad för att se om benen håller och jag var nyfiken för att se hur mycket sly som växt upp. Jo, såg att i höst kommer elnätsgatorna att röjas, björkar eller vad det nu var stod där i högan sky, nådde nästan ledningarna. Och massor av sly stod på tur att bli högre förstås - och det var mörkt på sidan om vägen, inget ljus hittar dit. Ja, men så lyste det upp där inne i skogen, en glänta med vitmossa och stenar - har sett det där i alla år och inte gått dit. Dags att göra det. Hälsa på! Det är kanske där som det första huset här i byn byggdes för många hundra år sedan. Kan stämma enligt gammal karta. Såg också att springstigen ej växt igen, den försvann upp över en kulle mot en grannby, ja, där bor en vasaloppsvinnare (fråga: Vad hette han?) som brukade springa den här stigen. Kanske ännu då den ej växt igen.
Det var en skön tur tycker jag ! Trots att miljoner mygg fick tag på mig så småningom - men då var jag ju hemma. Och artrosbenen höll! Och fötterna.
I morse såg jag familjen trana igen, de spankulerade från mig och bortåt vägen. Bara en unge kvar nu? Hoppas att två var på sidan i gräset. Nästan lika stora som far och
mor var den! Det här är vägen de brukar "spankulera" på. Fast här kom bara halva med .. och en bild från i våras.
Apropå de mina som jag delar min glänta med så hittade jag en lista med fåglar jag haft och har besök av. Det är ca 22 stycken "sorter", just nu vid fågelbordet huserar, hackspett, ekorre, diverse små gröna, domherrar m fl och så paret Duva (tamduva) som inte är ett dugg rädda då jag kommer ut med mat.
Idag ska det bli så varmt här, för varmt för mig. Inte normalt. I morse hade Rumiko i Yokohama skrivit till mig att hon vaknat klockan 4 av en jordbävning - inga skador men hon blev så rädd, inga larm hade kommit som det brukar. Tur att det gick bra - den här gången. Och de har haft så hett, alldeles för hett, en längre tid. Undrar hur många år vi "brevväxlat" som det hette förr. Kanske sju år? Bara få pauser som i helgen då hennes dotter gifte sig. Jo, jag hade en brevvän i Japan på 60-talet också. Då tog det kanske 1-2 månader att få svar. Nu tar det en "millisekund".
2 kommentarer:
Hur kom det sig att ni började brevväxla, Solveig? Måste vara hur intressant som helst!
Tror att jag kommenterade en bild på hennes katt Shimako (kolla) som har en massa följare på Instagram! Ibland är hon till havet och skickar videos med vågskvalp. Underbart. Vi skickar julklappar och födelsedagspresenter till varandra.
Skicka en kommentar