Mosippetid
Nässelsoppetid
(och så sitter inte bilderna där jag vill)
Kanske det inte ens är nässelsoppa där!
Hur ska jag minnas det - har tagit från mina urgamla blogger-bilder.
Har tagit kaffe och smörgås , det var inte så trevligt. Nisse satt bredvid tom matskål och spände ögonen på mig och sa "Ät du! Har du verkligen samvete att se hur jag sitter här och svälter ihjäl, medan du sitter där och vräker i dig" Nä, jag hade inte samvete.. nu är han ute och snart väntar han på altanen att uppassserskan (jag) ska torka hans fötter (och kanske mera) med en för ändamålet bra, fibermikroduk. (eller vad det heter).
+2 och regn. Nu fortsätter jag dagen med vad, ja, det får jag se.
4 kommentarer:
Nässelsoppa hör våren till och jag vet att när jag hade tillgång till unga nya fina nässlor så blev det rätt många soppor. Det kändes nästan som att jag blev lite som Karl-Alfred, den tecknade figuren som åt nässla för att bli stark. Ibland saknar jag den biten mycket men jag äter spenat istället. Fina foton!
Hög igenkänning med detta att vara slav/uppasserska till sin katt. Sigge tycker snart att enbart nykokt Alaskapollock är det enda som duger.
Tack snälla! OM jag kunde skicka nässlor dit bort! De skulle ta över hela ön. Det är alldeles för mycket här! Men gott!
Ina är också enerverande tjatig ibland, sätter klorna i mina ben...då går hon före och visar vad hon vill. Två alternativ, ut eller mat...Men de är ju så gulliga...
Skicka en kommentar