Elisabet vill ju veta hur det kom sig att jag kom hit där jag nu bor sedan drygt 30 år...
Då får jag börja med lite - ja, världshistoria faktiskt! I Polen före 1989 så led befolkningen fortfarande under kommunistiskt styre. Har inte tagit fram mina dagböcker så det blir "lite som jag minns". Minns att jag packade lådor som skickades till Polen - ja, det var svårt.
Tror det var efter kommunismens fall som ett gäng med killar med Wiktor i spetsen tog sig till Sverige för att tjäna ihop lite pengar, att plocka bär i norr var en bra förtjänst. På väg norrut tog de jobb hos bönder t ex att hjälpa till med höskörden. Och det var då de kom att hjälpa Roland här! Och de återkom året (åren?) därpå och efter Dala-Järna hamnade de i en stugby i min lilla hemby! Stugvärden ringde mig en dag och sa att nu har jag fullbokat och de här polackerna måste ju få vara kvar här.
-"Har du möjlighet att hyra ut din lillstuga?" Ja, de hade jag ju .. De var trevliga och skötsamma och jag skjutsade och visade dem lingonställen! Tror också att de fick nåt annat jobb också, minns också att de lagades stora grytor med mat till dem i byn!
Innan de skulle åka neråt landet igen - till Roland - så vet jag att vi kollade på foton - ja, de fick ta foton som minne norrifrån och vi bytte adresser. Så en vår kom ett brev från Wiktor att nu hade de fått jobb så de skulle ej komma denna sommar.. - "men vill jag ringa Roland och säga det - har bara hans telefonnummer.." Ja, det gjorde jag! Det första han sa var att han hade fått ett vykort där de meddelat detta...Men, vi pratade och pratade. Ofta. Till slut så beslöt han att åka upp och hälsa på mig... och ja den berömda kemin fanns ju och ... ja, resten är historia!! Wiktor hade lämnat foton åt Roland både på mig och andra bilder norrifrån! Ja, han var en riktig äktenskapsförmedlare. ....
Något år senare kom Jan - en av killarna i gänget - och hans tjej Bozena och hälsade på oss här! Ja, de hade tyckt att jag skulle passa så bra här!! De njöt av att se hur de lyckats! Bozena har jag lite kontakt med ännu, vänner på Facebook!
Ja, det var det!
Men Elisabet - hur kom det sig att du flyttade från Malå?? Vi är som utflugna från norra norrlands inland... men vi har språket kvar, båda två....
4 kommentarer:
Tack Solveig som berättade! Det där hade jag noll koll på! För egen del var det så att vi ju hade bott i Kungsängen utanför Sthlm i fem år och vi trivdes bra, men flyttade hem och köpte mitt barndomshem i Malå. Efter fjorton knakade äktenskapet och vi tänkte att en förändring kanske skulle ..., och så flyttade vi långt söderut som det bara gick att komma i vårt land, till Ystad. Från dag 1 - jag hade aldrig satt min fot i Ystad tidigare - var det som att ha hamnat i paradiset. Det var som att ha emigrerat! Så vackra hus och så många vackra träd och havet och vilka blommor! Vänliga människor också.
Nu skulle jag ha väldigt svårt att flytta hem, vintrarna är på tok för långa och jag skulle sakna vitsippor och allt annat, även om så mycket är fint hemma också.
När jag drömmer, är jag ALLTID i Malå. Förflyttar Ankaret/Hemköp till Malå, t.ex
Kanske kör vi norröver till hösten.
Tack! Så fint att jag fick din berättelse - i korthet - från Ystad till Halland saknas förresten - vet bara delvis...nå, nu är du där du är. Och jag med, jag saknar förstås de där vidderna, men när man är i den här åldern skulle jag nog inte klara av livet där uppe, inte på samma plats i alla fall... man får leva på minnen av vida vyer, norrskensspraket, renarna (!), de stora vattnen... tja, håller med om att vi landade nog bra där vi landade....
Hjortron: (Är det du Solveig?). Ja, man kan ha många ställen som känns som hemma. Att det blev Halland, det beror ju på att jag träffade pv. Ändå tog det två år innan jag kunde lämna Ystad, mycket beroende att jag inte kunde tänka mig att mamma skulle vara på gruppboendet i Ystad och jag här. Så kändes det då i alla fall.
Jepp, det är jag ! Eftersom MrGoogle eller någon inte tyckte jag skulle fortsätta i blogspot som lifeblog. DÅ kom det upp ett gammalt alias jag använt i fordom ,"hjortron "..
Skicka en kommentar