Hej!
Livstecken.
Skottar snö.
Frisk luft.
Målar lite.
MEN håller på att tillverka en ny version av min hemsida. Varför den
finns vet jag inte, den kom nog till före bloggarnas tid.
Varför jag ska behöva den vet jag inte heller.
MEN det är himla roligt att greja en.
Och nu för tiden är det lätt.
Som en blogg.
Nästan.
Jag meddelar då jag är alldeles färdig. Vilket jag nästan är - förstås i dubbel
bemärkelse. Något annat jag sysslar med är det där
stickandet. (Just nu underliga sockar.) Och så allt det där vanliga som
tycks behövas så ofta nu för tiden, städa och plocka. Inte var det
så då man var i arbetslivet. Veckorna var längre förr!
Tiden går för fort. Insidan hänger ej med, är
ju 50 där (om jag tar i) - men utsidan ...
Förfallet.
Hänget.
Hua.
Men lef & MÅ!
PS Kära wordpressare - försöker verkligen kommentera hos er men ...någon "Mr Wordpress" menar
att jag har ett konto där - men det har snurrat till sig ...... kanske det löser sig .... en dag.
4 kommentarer:
En klen tröst, vad gäller häng och förfall, är ju att de flesta man har någon relation till, utom barnen förstås, är i ungefär samma ålder. Och lider alltså av lika långt gånget förfall. Vi följs åt på den här knaggliga stigen. Kan du inte lägga ut något av det du stickar på bloggen? Alltid roligt att se andras alster. :-)
Hoppsan! Det är en Utmaning! OK, ska fota - stickade klart en rolig socka igår - men trist att behöva/försöka göra en likadan.
Vi höres - jag fortsätter på den knaggliga stigen ....
Hej Solveig!
Stigen är knagglig men det är trots allt en tröst att få fortsätta efter den. Fina vinterbilder! Ha en fin söndag. Kram
KRAAM
Bloggpaus blir det ibland
Skicka en kommentar