25 februari 2017

Ur minnets arkiv avdelning renar




Renar har jag förstås många minnen av.

 Ett av de tidigaste var då jag fick vara med till en renslakt och någon sa att jag inte skulle vara där och se....... hängde och klängde på stängslet och jag lyftes ned..... ja, jag var inte gammal då...

I slutet på 80-talet befann jag mig "mellan relationer" och firade en jul allena. Nå, julafton firades hos en släkting som också befann sig i det där "ingenmanslandet"....
Ett vackert minne:
Tänk er: En kväll i lappmarken, fullmåne och inte alls så många kallgrader.
Snötyngd skog.
Jag promenerade hemåt i sena kvällen i denna magiska värld.
Plötsligt!
Jag var omringad av renar! Hundratals. 
Allt tyst utom knäppen från klövar och deras andning - svårt att beskriva -
jag  kom hem med ett minne som jag aldrig glömmer.





2 kommentarer:

Pettas sa...

Jag får en välbehaglig rysning, kan höra knäpparna från klövar och andningen. Det måste ha varit en storartad upplevelse!
Så lämplig rubrik, avdelning renar. Säger så mycket!
Ha en skön söndag
hälsar Karin som ska gå ut och höra om hon får höra rådjursklövar knäppa.

Anonym sa...

Tack snälla Pettas för att du skrev så fint - ja, för att du läst!! Hoppas att du såg - och hörde - några rådjur. Vi har sju rådjur ibland utanför fönstret då de får sin kvällsmat! Ha det fint!