Jag säger ödmjukt TACK till vallmon som fortfarande blommar fast det är oktober!
Nästa månad är det november. Låter inte riktigt lika trevligt som oktober. Inte har vi nåt gott fikabröd vi firar då. Kanske vi har det, jag vet inte. Idag är det kanelbullens dag. Jag avnjuter egengjord äppelkaka.
I november är det dags att julpynta nästan. Säger jag som i september satte upp adventsbelysningen på altanen. Får ändra timern efter mörkret som tar över - till ljuset kommer i januari. OK, det kan vara mysigt i november!
De senaste dagarna har jag stått och visslat på gården. Och lyssnat. Låter väl lite knasigt, men! Jo, grannarnas ena papegoja, Polly, har rymt. Och jag hörde hennes klara stämma! Men bara en förmiddag. De som har ben att gå med har avsökt skogen här omkring. De fick nästan tag på henne men bara nästan och hon är nu borta. Inte har hon hörts heller. Tyvärr så slutar nog hennes utflykt inte lyckligt. Men man vet ju aldrig.
Jobbigt med husdjur som försvinner. Senaste jag haft var några år sedan, en vår, då katten My försvann. Då hade jag bättre ben och gick i flera dagar runt och i alla lador och uthus, inte bara i den här byn utan flera byar intill - då folk ringde som "sett henne". Gav upp. Någon månad senare så fick jag ta hjälp för att få upp golvet på altanen - hon hade krupit in där för att dö.
Ska jag sätta punkt så där sorgligt idag? Ja, det gör jag. Det är så mycket sorgligt här i världen så vi är härdade. Om man nu kan bli det. Nej, det kan ingen normal människa bli. Nå, nu får det bli så här.
Ha det så bra ni kan och se varandra!
Och så fick jag för mig att byta utseende här, lite färg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar