Minus sju. Dags att ta fram en varmare jacka och efter promenaden visste jag att jag borde haft vinterhandskar, inte de tunna trädgårdshandskarna. Men det var vackert och ovanligt. Ja, ovanligt vackert. Kallt. Minus sju.
Igår kväll fotade jag norrsken - men det går inte att glömma det norrsken som är "mitt" norrsken. Det där vita sprakande som hastigt vandrar över himlen med växlande färger och det tog fullständigt andan ur en. Det här lilla gröna som framträder först då du kollat i kameran....nej, det är inte "mitt" norrsken. Nå, det finns mirakel här i Svealand också. De här tecken som syns på förstutrappans fönster. Och ja, det lilla gröna är väl också ett mirakel.
Ha det så gott det går. Och här vandrade en katt över tangentbordet och skrev ett hemligt inlägg.
5656565656565656565656565656565656565656565656565656565656565656565656565656
 |
1 kommentar:
Håller med. Minns när jag gick hem längs Ringvägen under mörka höst, - vinterkvällar och hur det då sprakade i skyn och hur norrskenet vandrade runt och det var nästan så att jag var lite rädd.
Skicka en kommentar