Vispar ihop en smet och gör äppletärningsfyllda muffins med mandelflarn. Det där gör jag medan tårarna tränger fram och rinner nerför mina skrynkliga kinder. Jag lyssnar på Sommar med Klas Eriksson. Det han säger är så smärtsamt, känner att jag behöver höra det. Jag behöver höra hans ord, den tröst jag hade behövt få för så oändligt länge sedan. Jag bestämmer att jag ska öppna det där igenklistrade kuvertet med dagbok som jag skrev på lasarettet då jag födde en son som försvann till forskning vid Umeå universitet. Men inte idag.
Idag är det en ljuvlig varm vind över gläntan. En del av pionerna har slagit ut.
 |
På förmiddagen var jag på kyrkogården och gick omkring och tittade, bl a var jag på askgravlunden eller lundarna, det har blivit många gravar. Stannade då och då och mindes de som nu har ett namn inristat på en platta.
Nu blir det en kopp kaffe ute i min grönska!
Ha en riktigt fin fortsättning på söndagen, den sista i juni 2025.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar