Precis som den lyhörda med känselspröten, Elisabet , förstod så har Ronja nu vandrat över regnbågen, fått somna in. Det var förra veckan, onsdag morgon, som jag såg att hon hade svårt att resa sig. Dagen innan hade jag sett att det var något, i ögonen. .. hon ville ej ha ost på morgonen (en rutin!), hon åkte med i bilen men då hon hoppade in så slog hon i - tumören hade växt nu - såg hur ont det gjorde.. fin biltur, hon fick skälla på en hund nere vid vägen!! Vi pratade länge på kvällen, strök hennes öron - masserade ryggen...
Onsdagmorgon. Ringde veterinären, de hade egentligen stängt men hon sa att jag skulle komma till 13.15.
Kontaktade min granne och bad henne skjutsa oss, vilken klippa hon var för mig. Ronja kunde nu röra sig bra och gick och kissade innan vi åkte. Jag satt i baksätet med Ronjas huvud i mitt knä.
Svårt beslut. Veterinären sa att det var alldeles rätt tid. Det får ej gå för långt. Hon hade fått längre tid än de trodde., fick en jättefin sommar, sprang runt här på gården, låg lite här och där och kollade läget! Bilturer, långpromenader, träffa alla älskade vänner. Söndagen innan gick vi den fina långpromenaden till där lappugglan bor.
Slutet var fint, en tassmönstrad kudde under huvudet och en pläd - det var en fin sista bild jag fick - hon sov så gott.
Efter den 17e ska jag hämta askan.
(Nej, jag tog inga foton)
3 kommentarer:
Så fint att ni fick hela sommaren tillsammans. Och så fint att du hade styrka att sätta punkt i rätt tid. Sorgligt att det nu är slut. Må hennes minne vara med dig på ett gott sätt nu. / annannan
Tack! Saknaden är stor, mycket stor.... Ja! Fina minnen...
Å, det känns att läsa dina ömsinta rader! Det är ju detta man fasar för. Man vet att så är det .., så blir det en gång, men man vill ändå inte. Ett hundliv är så kort, i jämförelse med dom flesta människors.
Men så bra att ha en sån klok matte som med respekt för sin hund, låter det ta slut när det är dags. Ronja kunde inte ha haft det bättre.
Skicka en kommentar