Jaha, nu har jag läst "Det gula pensionatet" En händelselös roman - Per Wästberg -
nå, han satte ju "stämpeln" direkt !
Nå, den började inte så tokigt - en man på flykt undan allt kan man säga, ville finna något (sig själv?) i det gula pensionatet på landet, i lugn och ro.
Han vill "få bubblan i mitt vattenpass att stanna på mitten och hålla sig där"
jag tycker att behållningen av boken är just alla dessa underfundigheter och tankekast ..
Men så får han en " medpassagerare" där på det nerslitna, bortglömda pensionatet, Kaj-Agaton...
(Jag undrar är det hr Wästberg själv??) Denne man håller på att driva honom till vansinne.
(- Men flytta då, det måste finnas massor av andra ställen du kan bo på!! Tycker jag och förmodligen andra läsare)
Jag hänger med till sida 394 och boken är slut. Fast inte så entusiastiskt.
Titeln på boken ger nästan sken av att vara en riktig feelgood-roman, en sån där "dålig" , kanske herr akademiledamoten inte skulle skriva en sådan??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar