Bastun är en lisa för själen.
Satt där i eftermiddag. Genom fönstren är en utsikt, inte
"så märkvärdig" men i alla fall ser man en bit natur.
En stig ner mot ett skogsparti mot en myr.
Men naturen är sig aldrig lik.
Idag var skogen och storstenen i myrkanten som svarta silhuetter
mot myren som var solupplyst.
Väntar alltid att få se ett djur komma fram i gläntan
men det har aldrig hänt mig.
Däremot min gubbe! Han fick se en räv med en av våra hönor i munnen!
Ut ur bastun spritt språngande och skrek!
Räven stod som paralyserad, (tror jag det!) släppte hönan och sprang sen till skogs!
Svarta silhuetter - ja, det är också en musikalmelodi som
Sofia Pekkari framförde i Moréus-programmet från Orsa.
Den fastnade hos mig och här i nedan är den!
Ha en fin helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar