Förstaraden och annat nada

Vallmo - behöver inte sätta ett enda frö nästa vår .....

Första raden i en bok är avgörande. Ibland. 

Om man - som jag - är vän av lättlästa deckare så lockas jag antagligen av nåt sånt här;

-" Hon hade tretton minuter kvar att leva, men det visste hon inte...hon bredde sig en messmörssmörgås"

äh, det där med messmöret skämtade jag bara till - den skrivningen/stavningen passar inte ens i en blogg ....

Har ni någon favoritbörjan?

Hemsöborna är den klassiska och bästa?

Ibland, synnerligen då jag går med hunden, har jag fina blogginlägg på lut.

Jag kommer på fyndiga kåserier som

SJÄLVFALLET

Självfall

(som jag  def inte har)

ÄR det någon människa som pratar om självfall nu för tiden?

Är det inte ett konstigt ord?

Och varför heter det inte "självfall" då man "snubblar omkull"?

Men vad jag egentligen skulle skriva i ämnet minns jag icke.

Idag var det ännu en ljuvlig sensommardag.

En dag då man liksom flyter ut i solskenet - som är precis lagomt varmt.

Gamla katten Majsan och jag solade på den blå bänken mot den gamla stugväggen.

Majsan var förresten på SALONG igår.

 Hon fick en genomkamning, blev av med tovor, fick klorna klippta, öronen 

topsade samt en avslutande massage och ytterligare pussar av Madame DjurSalong.

Ja, det gjorde gott! Även hos matte! 

Oj, dags för BROADCHURCH! 

Lev och må.