Radioberoende

Är den inte fin? 

(Tack snälla ni två för den!)

Är ju lite gammaldags 

och med konstiga öron som inte är gjorda

för "pluppar"(eller?)

gillar verkligen att höra radio var som helst

- och kunna höra annat ljud också.

Idag höll mig Louise Hoffsten sällskap då frysboxen urfrostades

och då jag grundmålade en bänk.

Att sitta "ifred" och lyssna på Sommar det är livskvalitet.

Mitt radioberoende började tidigt.

 Mamma, pappa och jag följde 

Sten Bergman i Nya Guinea

och Lennart Hylands familjeprogram förstås.

Och allt annat också.

Skidtävlingar. 

Som ensamuppvuxen var radion sällskapet.

Radio Luxemburg.

Skrev topplistor.

Lärde mig allt om popgrupper.

Elvis var Idolen.

Kom med i P3s Vem vet mest om Pop

innan P3 hördes där i norra norrlands inland.

Det var stort  - DÅ.

NU

överflöd av radiokanaler. Mycket skval överallt.

Ibland kommer det guldkorn - människor, öden.

Att bli berörd.

Ibland önskar någon en skiva  som berör.

Minnen.

Bara en "fånig" skiva som "En gång jag seglar i hamn"

kan kasta mig tillbaka till 1952

- känner dofterna, ser människorna.

Minnenas Melodier är många -

får återkomma!