Ett poem i december

DECEMBER

Jag hatar kyla
vinterslint
lårbenskross
och hutter

järnhandtag
som iskallt bränner handen

snö
innanför kragen

hurtiga utförsåkare
(utför kommer man väl alltid
- utan att anstränga sig!)

Min tröst är vetskapen
att alldeles intill mitt hus
under den djupa snön
står julrosorna redan

spröda som orkideer
modigare än backhoppare

Anonym diktare för mig - vet någon?

En tröstdikt till alla som inte älskar vintern!