Mars - så skönt

 

Ja, så där ser det ut.

Vackert - man kan tro att herr Lerin målat. 

Tiden går och tur är väl det. Ja, att man är med...

Sen sist har vi blivit med i NATO.  Just nu är det lite otäckt att se hur det rustas. Det rustas för krig?      Nä, för fred säger de då... jamen vad ska en vanlig tant i gläntan tro då hon ser i tv hur  ivriga militärerna är -   ja, det är tur man är gammal....

Samma kväll då jag släppte in katterna - flög ett  plan sakta över trädtopparna .. en granne hade sett ett plan också i ett annat väderstreck och en timme tidigare, ingen helikopter och ganska tyst. Hon hade tänkt - drönare?  "Jaha, nu börjas det..."

För övrigt så har jag försökt att skriva bidrag till kursen.  Är så glad att jag har den! Härligt att träffa dem två gånger i veckan via zoom. Det är så kul då skrivandet lossnar.  Nu har jag två historier i huvudet samtidigt! Och jag vill skriva om en del gammalt ... men då är det där att istället för att skriva så är det annat som jag tror att jag måste göra... nu då det börjar bli bara vägar så är ju det ett måste att försöka gå ut och gå ! Svårt - saknar min hund Ronja som gjorde att jag kom ut ..... Gråten är ständigt nära . Saknad. Mer saknad - den här veckan var det sju år sedan min Roland dog.  Trots is och snö kunde jag komma till graven och lägga rosor och tända ett ljus.  Tårfylld vecka. Den började med att Elisabet berättade om att deras kära livskamrat måste lämna dem.  

Ha det så gott ni kan.