Blir inte förvånad men ändå ... alla mina bilder finns ute i den s k cyberrymden.
Säger man det fortfarande?
Klickar på en knapp och där finns alla foton,
här är första fotot av lilla My, hon hade somnat på fönsterbrädan
mellan två blomkrukor. Vad vi hade letat!
Hon var så liten, så liten!
Nu är hon stor och karsk och såå klok,
hon tror själv att hon är hund ...
Fostrat och präglad av Olga gråhund.
Hon har rest många gånger mellan landet i norr och landet här.
I vår blir hon fem år.
jaha, så blev det ett inlägg igen,
jag håller ju egentligen på att fixa hemsidan -
hur får man facebook-länken att funka och sånt.
Nä, nu lägger jag mig och läser
Linda Olssons "Det goda inom dig" istället
har köat länge på den - men nu!
Lef och må!
4 kommentarer:
Härligt när katter har gott självförtroende! Jag hade en Atlas en gång som trodde att han var minst ett lejon:)
njut av din bok, ser intressant ut.
Ha en fin dag!
Karinkram!
Ja, det är det som är det roliga med katter. Alldeles nyss kom sigge nilsson in till oss och han gick raka spåret till harrys matskål, fylld med Pedigree hundmat.
Åååå, detta är nu såå mycket godare än icas kattmat ,-)
Tycker sigge.
Harry står intill och skäller aningen irriterat ...
Häromdagen var det fina Majsan jag tittade på och idag är det My....Linda Olsson är bra!
Härligt att ni skriver en "trudelutt" här!
Oja!!! Linda Olsson är såå bra! Den här boken känns väldigt bra - har ju just börjat läsa den.Och hon är ju nästan härifrån ...
Förresten Pettas - är du inte långt borta? Kul att du tittar in här- här där vi nu har gott om snö plötsligt!
Skicka en kommentar