12 november 2010

Att bli gammal

Att bli gammal är förbannat,
jag kan inte säga annat.
Det är rent helvetiskt
sympatiskt oestetiskt.

Allting hänger, torrt är skinnet.
Trist är sinnet, svagt är minnet.
Munnen full av köpta tänder,
bruna fläckar uppå händer.

Det är fel på hjärnkontoret
fast man själv ej kanske tror det.
Själen gråter, tanken sinar.
Hjärnans celler bort förtvinar.

Slut det är på erotiken,
ingen liten vän i viken
ser på en med lystna blickar.
Kroppen värker, allting klickar.
Reumatismen pinar låret.
Rakt och stripigt hänger håret.

Ögonlocken som gardiner,
ådrorna som serpentiner,
huden nu en knippa rynkor,
här och där syns stora skrynklor.

Tvi den lede, man vill kräkas!
Ingenting nu mer vill läkas.
Jag kan inte säga annat,
allting är ju rent förbannat!

Om du läser det här med ett leende
stämmer det inte in på dig!
Jag tycker
det är roligt
fast det stämmer in på mig

Inga kommentarer: