Mesåmmar, då ärr ä måran hela natta
å twinta skrik oppe björka,
så ingän mänisch kan såva
å smörbLommän ha sLöjje ut oppa valln
å harabävärn (pärlugglan) hoa å trill vä skalln
då ärr ä mesåmmar
Då vittra dans vä små tåmta
än kwällstund öst om sörmyra
å kabLeken bLom inne stenskravLe
å ryssja Sigurds ärr full utta grave laksn
å krikkän ha komme
då ärr ä mesåmmar.
Då däm såm är, äller gammaL, vara
minnes dän tin hä begav sä,
å hä rittj e hambo bene
män hä ärr jiktn däm tjänn å,
förr rättnu ärr höstn hänna
då ärr ä mesåmmar.
Då stintän ärr som fägrest
å pöjka ärr rik å stark,
däm stå ut åm än hä spörängän
å däm sjong åm små tåskän
å håpp å dans kringåm än risestång
då ärr ä mesommar.
Tack Ella för att du tipsade om denna aktuella dikt av
Beda Lindfors, Arjeplog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar